måndagen den 19:e december 2011
Det är framtiden som står på spel i klimatpolitiken.
George Monbiot är en kolumnist i The Guardian som formulerar framtidens utmaningar när det gäller bland annat klimathotet på ett mycket välgrundat och välinformerat sätt. Han värjer sig inte för att ifrågasätta sina egna ställningstaganden och pröva dem mot senaste kunskap eller forskning. Hans integritet är stor, likaså hans språkliga förmåga att uttrycka sig både lättfattligt men också initierat om det som är vår tids största utmaning. Här är en länk till hans hemsida, jag rekommenderar varmt regelbunden läsning!
tisdagen den 2:e augusti 2011
Politiken tar aldrig semester...
Vi politiker kanske gör det, men inte politiken. Det har vi blivit varse med fruktansvärd tydlighet i och med tragedin i Norge. Attentaten och dödsskjutningarna var riktade direkt mot det politiska engagemangets kärna, mitt under semestern... Och riktat mot det vi vill värna mest, våra framtida generationer, framtidens samhälle och demokratins fortsatta överlevnad.
Jag har gråtit många tårar inför den sorg som drabbat mitt älskade grannland, där jag också har familj. Jag har också sörjt och förtvivlat över den tragedi som nu utspelar sig på Afrikas horn med miljontals svältande och döende människor. Hur kan detta ske anno 2011? Det känns ibland hopplöst att engagera sig, för det finns så mycket, så överväldigande mycket att göra. Det är lättare att låta bli, att åka med, att leva sitt liv och låta andra ta det politiska ansvaret. Engagemanget har ett pris, och jag är så oerhört tacksam för alla som orkar kämpa, som tar av sin värdefulla tid för att kämpa för ett bättre gemensamt samhälle där vi alla kan växa och delta.
Jag njuter, trots det ovan sagda, av den vackra sommaren som ännu är i full blom. Min trädgård ger riklig skörd av det jag i våras sådde. Det är underbart att bara kunna gå ut i naturen i linne och shorts och bara vara, att simma och bada och låta solen torka den våta huden. Ännu finns det tid att bara låta tiden gå, att förvånas över vilken dag det är och ta sköna promenader i de ljumma sommmarkvällarna.
Snart börjar allt, och då vill jag vara redo.
Jag har gråtit många tårar inför den sorg som drabbat mitt älskade grannland, där jag också har familj. Jag har också sörjt och förtvivlat över den tragedi som nu utspelar sig på Afrikas horn med miljontals svältande och döende människor. Hur kan detta ske anno 2011? Det känns ibland hopplöst att engagera sig, för det finns så mycket, så överväldigande mycket att göra. Det är lättare att låta bli, att åka med, att leva sitt liv och låta andra ta det politiska ansvaret. Engagemanget har ett pris, och jag är så oerhört tacksam för alla som orkar kämpa, som tar av sin värdefulla tid för att kämpa för ett bättre gemensamt samhälle där vi alla kan växa och delta.
Jag njuter, trots det ovan sagda, av den vackra sommaren som ännu är i full blom. Min trädgård ger riklig skörd av det jag i våras sådde. Det är underbart att bara kunna gå ut i naturen i linne och shorts och bara vara, att simma och bada och låta solen torka den våta huden. Ännu finns det tid att bara låta tiden gå, att förvånas över vilken dag det är och ta sköna promenader i de ljumma sommmarkvällarna.
Snart börjar allt, och då vill jag vara redo.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)